Förskollärare
Vintergatans barn på rymdäventyr
Här finns övertygelsen om att det går att koppla samman barns
inneboende drivkraft att utforska världen med matematik, språk och
estetiska uttryckssätt. Mattias Reimblad, förskollärare, sitter
mitt i byggrummet tillsammans med Bella, Vigert, Hannes och
Emilian. Han lägger ett fotografi på golvet. Bilden föreställer ett
barn som hoppar.
-Motivet är fångat i rörelse, på väg upp från golvet. Bilden är
delvis oskarp.
-Vad är det för rörelse på bilden? Frågar Mattias.
-Det ser ut som en ballerina som dansar och står på tå, säger
Bella.
-Nä, det där är ju Bruno som hoppar! konstaterar Hannes.
Gruppen kom snart fram till att det var kamraten Bruno som
fångats av en kamera när han hoppade. Hannes reser sig upp och
visar hur han tror att Bruno gjorde: ”Hopp! Rakt upp i luften, så
här.”
I rummet intill sitter Malcolm, Douglas, Max och Neo, de lägger
ut gröna och gula ringar på ett snöre de placerat på golvet. De har
lyssnat på ett ljud på bandspelaren och ska nu försöka bygga ett
mönster som symboliserar vad de hört. Efter en stund frågar
pedagogen Nina Isaksson vad mönstret barnen jobbar med har för
ljud.
– Det låter som racerbilar, säger Malcolm.
– Eller en krasch, föreslår Douglas.
Efter en stunds diskussioner kommer de fyra barnen fram till att
det nog är en rymdracerraket med triangelfönster och ett ljud som
är snabbt, som en storm.
Vi är på Kungsholmens Västra förskola, avdelningen Vintergatan.
På hela förskolan finns 72 barn och 15 pedagoger. Avdelningen
Vintergatan är för 4–5-åringarna. Här tillämpas Reggio
Emilia-pedagogik, vilket med enkla ord från pedagogen Lisa
Jakobsson betyder att barnet och dess kompetens, förmåga och
möjligheter hela tiden ställs i centrum. Erfarenhet, nyfikenhet och
lust till lärande uppmuntras.
Lisa Jakobsson har själv utbildat sig till ateljerista, ett
slags specialpedagog med särskild estetisk kompetens.
– Vi dokumenterar barnen hela tiden. Tolkar deras förmåga och
vilja att lära nytt. Undersöker vardagen. Möter barnen individuellt
och som grupp. Just nu jobbar vi mycket med siffror, språk och ljud
som kopplas till rörelse. Lisa Jakobsson har satt en grupp barn i
arbete med att rita av kamrater som dansar till musik. Sakta växer
streckgubbar av olika snitt fram på de vita arken. På de flesta
arken finns en enda dansande figur. Lisa drar ner på danstruppen
för att se om något ändras i iakttagelseförmågan. De flesta ritar
fortfarande bara en dansande figur. Utom en flicka. Hon fyller sitt
papper med siffror. I mitten av papperet skriver hon 7-4-1.
– Oj, så spännande, säger Lisa. Vad är det du har ritat?
– Jag har ritat hur många dansande kompisar som kan få plats på
ett papper!
Lisa berättar att matematiska beräkningar ofta dyker upp när
barnen ska förklara och förstå sin omgivning. Mitt i ett estetiskt
uttryckssätt kommer en förklaring klädd i siffror.
– Det är bara att haka på och följa med.
Lärare
"Igoogle har förändrat mitt liv"
Linn Gustavsson drömmer om en tillgänglig och flexibel skola där
ingen stängs ute på grund av osynliga funktionshinder. Som
speciallärare på Thorildsplans gymnasium gör hon sitt bästa för att
bidra till att utvecklingen går i den riktningen. Och det stora
IT-intresset kommer väl till pass när undervisningen ska anpassas
efter elevernas behov.
Sedan hösten 2006 undervisar Linn Gustavsson i kemi, biologi och
naturkunskap på enheten Flexibelt lärande vid Thorildsplans
gymnasium. I fjol började hon även blogga på Pedagog Stockholm om
sitt arbete.
När LÄRA Stockholm kommer på besök sitter ett gäng elever och
lärare och fikar tillsammans. Den dagliga fikastunden är en del av
den ”mysfaktor” som ska bidra till en lugn och trygg studiemiljö
för de 15 elever som läser på Flexibelt lärande. Kanellängd och
svart kaffe dukas fram, eftersom mjölken tagit slut.
Verksamheten Flexibelt lärande startade 2003. Här får eleverna
själva avgöra i vilken takt de ska arbeta. Alla har en egen
arbetsplats med dator och reviderar schema och studieplan var
sjätte vecka tillsammans med lärarna. Fyra lärare, en på heltid och
tre på deltid, finns på plats mellan klockan 9 och 16. Enstaka
kurser ges i form av gruppundervisning, i övrigt arbetar eleverna
på egen hand med lärarstöd.
Anledningarna till att eleverna har kommit hit skiftar.
Gemensamt är att de har gått i ordinarie gymnasieklasser men av
olika anledningar tvingats avbryta studierna. Det kan röra sig om
allt från social fobi till ljudöverkänslighet. För några har den
tidigare skolgången förvandlats till sysslolöshet, sjukskrivning
eller isolering hemma under lång tid.
Det var tidigare arbetslivserfarenhet från vården som gjorde att
Linn Gustavsson fick upp ögonen för osynliga funktionshinder. Efter
en kompletterande pedagogisk utbildning ställde hon in siktet på
skolan.
– I dag är jag precis där jag vill vara. Det är otroligt roligt
att jobba med specialpedagogik, nära eleverna. Jag har en
förhoppning om att hela skolvärlden ska bli mer flexibel.
När fikastunden är över återgår eleverna till sina
arbetsplatser. Linn Gustavsson tar med sin bärbara dator och slår
sig ner i ett tomt klassrum för att berätta om sitt arbete. Hon
pratar engagerat och demonstrerar olika program, sajter och
funktioner som hon använder sig av. Hon menar att datorerna och
webben kan göra skolan mer tillgänglig och följer utvecklingen inom
området för att få in det nya i undervisningen.
– Det kan vara mer eller mindre lyckat. Jag provade att
livechatta på en lektion och det gick jättebra. Fler kom med i
diskussionen än om man sitter i klassrummet och ska räcka upp
handen.
Men när hon lade ut en film på Youtube där hon förklarade en
beräkning inom kemin blev det ingen succé.
– Eleverna använde inte filmen och till slut tog jag bort den.
Den blev för tråkig. Det är svårt att göra riktigt bra filmer som
lärare. Då är det smidigare att leta upp filmer som andra har
gjort.
Hon försöker hålla kursmaterial tillgängligt för eleverna på
nätet. Det är nödvändigt eftersom elever kan vara borta i längre
perioder. Då måste det gå att hålla koll på vad som händer i
skolan.
– Men distansundervisning är inget jag rekommenderar för
gymnasiestudier, det är en nödlösning.
Ett sätt att presentera en kurs för eleverna kan vara i form av
en blogg. Linn Gustavsson har lagt ut sin kurs i Naturkunskap A och
då kan eleverna redan från början se vad som ska göras under
kursen.
– För vissa elever är det väldigt viktigt att veta vad som
kommer. De klarar inte av att komma till en lektion och inte veta
vad som är planerat.
På kursbloggen blandas länkar till filmer med kluriga uppgifter,
korsord och uppdrag utanför skolan.
– Eleverna gillar det för att det är tillgängligt. Men det är
inget trolleri bara för att man har det på Internet. Eleverna vill
absolut inte att lärarna ska ersättas.
Via nätet får hon också tips på användbara resurser i
undervisningen. För en tid sedan medverkade hon vid en konferens
tillsammans med andra lärare, skolledare och bibliotekarier.
Gemensamt för dem alla var intresset för öppna lärresurser.
Konferensen genomfördes som en livechatt.
– Det var fyra personer som ledde det hela och stämningen var
otrolig. Hundratals människor var med i diskussionen. Så blir det
aldrig i en föreläsningssal, där de flesta är passiva.
Vid sidan av sitt arbete läser Linn Gustavsson den nätbaserade
kursen Personal learning environments networks and knowledge
(Plenk). Riktigt vad den går ut på förstod hon inte ens själv från
början.
– Kursen är öppen för alla och man anmäler sig med sin blogg.
Den drog i gång i höstas och man fattade ingenting, det var väldigt
ostrukturerat. Nu börjar jag förstå vad man ska lära sig. Det är en
kurs om kursen.
Ett konkret exempel på något som hon snappat upp på kursen är
begreppet personliga lärmiljöer.
– Man måste designa sin egen lärmiljö efter livsstil, säger hon
och pekar på sin bärbara dator.
Där har hon med hjälp av Igoogle skapat en personlig sida. Genom
att mata in vissa sökord och välja bloggar och nyhetsflöden hon är
intresserad av får hon en skräddarsydd sida med aktuell
information. Verkar något särskilt intressant är det bara att
klicka sig till ursprungssidan.
– Igoogle har förändrat mitt liv, eller i alla fall min
arbetsmiljö, säger hon med ett leende.
Linn Gustavsson menar att den stora utmaningen ligger i att
skapa struktur i informationsflödet. Där kommer den personliga
lärmiljön in.
– Skolan har vuxit fram under lång tid och har en existerande
struktur som kan vara svår att kombinera med tekniken. Det är
viktigt med struktur, regler och trygghet. Många älskar det, både
elever och lärare. Om man bryter det blir det kaos.
– Webben kan vara ett sätt att skapa en ny struktur, säger
hon.
Linn Gustavsson verkar ha hur mycket energi som helst. Hon
jobbar, bloggar, deltar i kurser och söker ständigt nya
möjligheter. Hur hinner hon med?
– Jag tycker inte att bloggandet tar så mycket tid. Det är ett
sätt att runda av dagen. Det krävs inget extra arbete.
För att ladda energi inför arbetet ägnar hon sig åt löpning och
dans.
– Man kan inte komma tom på energi och tro att man ska få det i
skolan. Jag försöker samla energi på fritiden, så att jag kan komma
hit med energi. Då får jag också mer tillbaka. Det blir en positiv
cirkel.